Socialiseringen av en lysknapp

Tänk att en liten lysknapp, eller snarare placeringen av en liten lysknapp, kan orsaka sådana problem.

I snart två veckors tid har jag gått omking och famlat efter lysknappen i badrummet. Jag går in i rummet och upptäcker att lampan är släckt, varpå jag sträcker ut handen genom dörröppningen och lönlöst börjar fumla på utsidan. Två sekunder senare kommer jag på varför jag inte hittar knappen. Den sitter på insidan. Logiskt.

Något som däremot inte är logiskt är att jag lyckats radera ut denna svenska vana, som jag levt med hela livet, på några fjuttiga månader. Fastän jag levt hela livet i ett land där knapparna sitter i badrummet, och bara nio månader i ett där de sitter utanför, är nu min instinkt att leta strömkälla på andra sidan väggen.

Ännu konstigare är att det är precis omöjligt för mig att lärta mig slänga toalettpappret i en papperskorg bredvid när jag är ute och reser i länder med kassa avloppssystem. Vet inte hur många stopp jag orsakat med min svenska vana som sitter som berget. Med lysknappen är det tydligen annorlunda....

Hursomhelst är det sådana här småsaker som påminner mig om att det var ett tag sen jag var hemma, och det känns lite roligt när man kommer på dem, även om man känner sig väldigt dum.

Vad märker ni för skillnad efter att ha varit borta från Sverige en längre tid?

Andra bloggar om: Typiskt svenskt, svenska vanor