Baco y Beto

Måste tipsa om en fantastisk liten tapasbar vi åt lunch på idag. Baco y Beto. Spanska tapas med kubansk twist.

En enda kille (eller kanske två, vi hörde att någon, kanske Baco, stod och diskade när vi pratade med Beto) sköter hela stället.

Och vilket ställe sen. Udda pinnstolar med avskavd färg och bord som ser ut att komma från ett gammalt fängelse. Omaka små glaslampor i taket och gott vin för 2.50 glaset.

Vi åt en argentinsk köttgryta med pumpa, massa färsk koriander och majs. Sen tapas, och den godaste foie gras jag smakat, på en söt bädd av karamelliserad banan.

På hemsidan står det att han lagar mat som din mamma, som hemma. Han lagar mat för sina vänner, och det märks.

Skratta åt eländet

På Chueca torget kan man köpa två påsar apelsiner för 2 euro. För att skratta åt krisen, som de skriver.

Som sommar

Jag vet att det är en snöstorm på väg in över östkusten hemma. Just därför känns det extra konstigt när vi sitter på balkongen och dricker hallonsaft i stora lass, och det är mindre än en månad kvar till julafton.

Ikväll blir det den nya bondfilmen på bio. Av någon konstig anledning hade den premiär i Madrid så sent som i fredags. Men först blir det ett par timmars jobb framför datorn, D sitter och kollar på tennisen. Verkar som att Spanien vinner. De vinner allt i år.

Ett tips för den som vill se odubbad film på bio i Madrid är Yelmo Cineplex, precis bakom Sol.

Eco chic

Så har det ekologiska modet börjat erövra också Spanien. På Pasarela de Cibeles (jo, det är modevecka här också) har Juan Duyos använt gammalt glas som tema. Gästerna på front row uppmanas att återvinna sina vattenflaskor, och jag vet inte med er, men mig ger det i alla fall sommarlovsvibbar. Tippen 1993.

Men det roligaste är ändå att en dam vid namn Ana Botella (Flaska) blev placerad alledeles bredvid återvinningsbehållaren, som El País påpekar.

Här kan du läsa mer om Duyos och Cibeles (Som nu är flyttad till Campo de las Naciones).
(Foto: Gaceta.es, EFE)

El principio

Idag börjar hösten på riktigt. Tunnelbanan är packad, som innan semestern checkade in, och gratistidningsfolket är tillbaka på sin noga utvalda plats om mornarna.

Det är inte längre självklart att man får ett bord på lunchen, och flaskvattnet har tagit slut på kontoret. Och just det, jag har blivit förkyld.

Kan det kännas mer skolstart?

Utan ord

Idag väntar vi på alla starka reationer som lär komma under dagen. Gråtande anhöriga. Antingen av lättnad över att den de väntar på att få träffa klarat livet trots så fruktansvärda odds, eller av sorg och chock för att den inte gick att rädda. 153 människor har dött och jag tror inte att Madrid kommer vara som vanligt idag.

På Spanairs lista från JK 5022 är 22 av de 172 passagerarna barn, ett faktum som man knappt vågar inanadas.


/Linn


Läs även andra bloggares åsikter om Madrid, Spanair, Flygolycka, Barajas, SAS

Hade nästan glömt

Nu är det definitivt vår, och kanske till och med sommar. Igårkväll sprang vi i t-shirt och shorts i Retiroparken efter jobbet. Efter middagen satt vi på torget och drack öl. Jag hade nästan glömt hur underbart det är såhär precis i början, innan det blir hett.

Det allra bästa är att man inte behöver få panik om man inte hinner vara ute. Sommaren varar i ungefär 6 månader.

Tú y yo es más que suficiente

Ikväll blev jag hänförd av Lantana och deras imponerande sångerska Alba Gárate. Riktig njutning att höra någon sjunga som verkligen behärskar en livesituation och har publiken i sitt grepp, hela tiden.

Eftersom basisten jobbar på samma ställe som oss fick vi gå gratis (= grymt!), men annars kostar det bara 6 euro. Mycket live för pengarna alltså. Och det är lite mysigt att gå på konsert mitt i veckan, utan att det behöver bli särskilt sent.

Den 18 april och 22 maj spelar de igen på El Buho Real i Madrid. Om du är i stan då tycker jag att du ska ta dig i kragen och gå dit. Så länge kan du lyssna in dig på deras MySpace, och kolla in en video här:

Ett riktigt brev med Frimärke

Jag har skickat dig ett riktigt brev med frimärke, sa min mamma. Sen kom fyra fullskrivna afyror med handstilen som nästan bara jag kan läsa, och en bok av Isabel Allende. Så fint!

Ännu trevligare är det när postkontoret ser ut som ett sagoslott, jag har tänkt gå dit länge, och nu fick jag en anledning.


Sen kom jag hem och möttes av ett magiskt sken i lägenheten. Avgaser är visserligen hemskt, men ibland gör de kvällssolen så vackert glödande.

Baila el ChikiChiki

Igår var inte bara dagen för andra chansen, utan också för den spanska motsvarigheten till Melodifestivalen. Salvemos Eurovision började en timme efter at den svenska sändnigen från Kiruna hade avslutats, och var betydligt mindre hypad.

Hälften av bidragen var framröstade från en tävling på Myspace, och hälften av en jury. Jag gick till sängs helt övertygad att Coral och hennes skolade monsterröst (tänk Carola) skulle kamma hem segern. Men nej si så blev det inte. Istället är det skämtartisten Rodolfo Chikiliquatre, vars svenska motsvarighet närmast kan vara Dr. Bombay, som får representera Spanien i maj.





Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Eurovision

Hör och häpna

Det har inte hänt någonting, det har snarare varit väldigt bra. Livet har varit väldigt snällt mot mig 2008.

Även om det vait tyst här i krokarna har jag inte legat på latsidan. I European vibe, eller på webben (för den som inte befinner sig i Madrid), kan man läsa två nya artiklar av mig. I januarinumret finns en guide till Nice och nu i mars har jag gett min bild av Barcelona.












Nu ska jag ta ett glas sangria i solen tillsamans med en viss fisk. Ibland är spanien bara så klyshigt som man tror.