Ringen

Jodå, H hade en gnistrande sak på sitt ringfinger.
- Det måste vara den konstigaste förlovningen någonsin, var det första hon sa när jag täffade henne utanför porten.
- Vi är förlovade, fast vi planerar inte att gifta oss, bara kanske. Men nu slipper vi i alla fall ta beslut på ett tag.

Måste vara jobbigt med transatlantiska förhållanden. Hon kan inte riktigt förlika sig med att bo här resten av livet, föda spanska barn och låta Rs föräldrar flytta in när de blir skruttiga, och det förstår jag.

Vi pratade länge om varför det ofta blir tjejerna som flyttar på sig för killens skull. I min klass finns en hel drös expatsfruar och andra ingifta preudospanjorskor. Spanska män flyttar nog inte gärna till ett annat land enbart för sin kärleks skull, men så är ju den fysiska närheten till familjen så oändligt mycket viktigare här. Ta Hs kille R till exempel. Hans familj har alltid bott i Madrid, till och med i samma kvarter. Ingen i hans släkt kommer utifrån stan, förutom nu då H, och hon kommer från andra sidan Atlanten.

Med en pappa i flygvapnet är H däremot van att flytta runt och spendera mycket tid långt ifrån sin familj. Hon tycker att smällen blir snällare mot henne än om hon skulle rycka upp R med rötterna, efterson hon på sätt och vis redan grävt upp sig själv :)

Dagens roligaste citat kom hon också med. R jobbar för PP och håller just nu på att förbereda Condoleezza Rices stadsbesök. Han oroar sig för att allt ska löpa:
"What do he has to worry about, it's just politics, it's all just fluff anyway"

Plötsligt

Ringer H och frågar om vi ska ta en fika, precis när jag gjort färdigt min textanalys. Skjuter på gymet till ikväll, nu blir det catching up!

x2

La till den på Oxelösund också, är ju faktiskt där ibland, i alla fall i tankarna.

Nu ska jag verkligen sova.

På kartan

Jag har placerat min blogg i Spanien på bloggkartan.se

God natt!

Hemma tidigt

Har dragits med en envis huvudvärk som inte gått över trots två ipren, så jag skippade de två sista föreläsningarna och gick hem redan vid 6. Har massor av skrivande att göra i kväll men först ska jag försöka sova bort värken.

Önskar er alla en fin försommarkväll!

Dunkin' señora

Tre tanter i tält (som med all säkerhet växte upp innan Spanien blev kommersialiserat) står framför mig vid övergångsstället på Gran Vía och väntar på att det ska slå om till grönt. Den kortaste vänder sig om och pekar på Dunkin' Donuts med käppen:
Tant # 1: Jag gillar det där stället (försiktigt för att inte pusha på)
De andra två regerar knappt.
Tant # 1: Alltså, det är väldigt gott.
Nu vänder sig också de andra om mödosamt.
Tant # 2: Tycker de har så dålig service, men blir ju inte serverad vid bordet.
Tystnad.
Tant # 2: Men vi kan ju gå dit om du vill.
Tant # 1: Nej det behövs inte, nu står vi ju här och ska precis gå över. (egentligen vill hon inget hellre, det var därför hon planterade samtalsämnet)
Tant # 2: Nej alltså, vi går dit om du vill.
Tant # 1: Ärsh...
Det slår om till grönt och tanterna börjar gå.

Det här kändes som en konversation som jag hade kunnat ha med vem som helst av mina vänner, förutom att ingen av dem gillar Dunkin' vill säga.

Bild : Sidereal på flickr.com.

Spurt

Bara två sena kvällar kvar nu på universitetet. Är supermycket att göra just nu och då brukar jag slå bakut. Därför ska jag sätta mig på balkongen och läsa en svensk deckare nu. Behöver verkligen rast och ro från allt vad grammatik heter.

Har precis skrivit en text som ska rymma så många modismer (ordstäv av typen "arg som ett bi"), som möjligt på spanska. Det finns några som är liknande i svenskan och de är lätta att lista ut, men så finns det uttryck som lämnar en helt blank. Ta till exempel "estar de dos velas" , vara vid två ljus, som betyder att man är pank. Var är kopplingen?

Uttrycken är också fasta, vilket gör att man måste använda exakt rätt verb och pronomen för att folk ska fatta det. Annars låter man tydligen väldigt dum, och det kan jag tänka mig.

Arg som en humla. Rasande som ett bi. Nej, det funkar liksom inte.

Händer och höfter

Kämpar på med flamencon. Igår var vi bra fem tjejer på klassen så det blev mycket övning med händer och höfter. Händerna är svårast för mig, men det gör inget för jag är rätt snabb på att lära mig det andra. Dessutom sitter en jättestor del av uttrycket i kroppshållning och ansiktet.

Igår handlade det först om att visa upp vilket snyggo man är och sen vilken pondus man har. Jag vet att jag ser urlöjlig ut bredvid alla korta kurviga brassar och italienskor men det släppte jag redan första klassen, och nu kör jag gärnet. Så igår på vägen hem sa en brittisk tjej att jag har naturlig grace så att det alltid ser bra ut när jag dansar. Det gjorde mig jätteglad!

Naturlig grace, haha, det är det inte alla som har. Är väl jag och Grace Kelly då :)


Ha en superfin dag allihopa!

(Sommaren har äntligen kommit tillbaka här, så nu kan jag sluta tjata om vädret!)

Bild: Grace och Me in all my grace :) på middag i Cadiz.

En äkta turist...

...kände jag mig som igår när vi var på tjurfäktning. Har funderat mycket över det innan. Vad man ska tycka, hur man ska känna och reagera.

Morlapaniken har man ju med sig hemmifrån. Man ska inte tycka om tjurfäktning. Men faktum är att det inte är någon som bryr sig här nere. Det är en tradition, men absolut inte lika laddat som jag tror att det är för många svenskar. Bland spanjorer i min egen ålder är det väldig få som är intresserade över huvud taget, och om det inte var för turisterna (som jag själv), tvivlar jag på att arenan skulle fyllas alls.

Hur var det då? Jo, ungefär som på TV (fäktningen sänds på betalkanalen canal+). Framförallt var det kul att uppleva själva speltaklet runtomkring. Komma upp ur tunnelbanan och se skyltarna om att det är utsålt. Köpa biljetter för tredubbla priset av en inrökt gubbe med abbonerad plats (abonnerade platser är för riktiga fans och får inte säljas :)). Hyra blanknötta läderkuddar så man slipper sitta direkt på stenläktaren, sitta så tätt att man har knäna på personen bakom vid axlarna, och en gubbe sittandes mellan sina egna knän. Höra tystnaden och chipstuggandet när den mörklockige matadoren når punkten då han ska sticka svärdet i tjuren. Sen se hur han mottager folks jubel, plockar upp blommorna han får kastade till sig och ger dem en klyshig sniff.

Publiken är ständigt medverkande under en tjurfäktning, det märkte jag igår. Det är publikens bu eller bä som avgör om picadoren får göra ett snitt till, om matadoren ska fortsätta trötta ut tjuren eller om det är dags för den avgörande stöten. De är inte sena att ställa sig på tjurens sida om matadoren orsakar onödigt lidande. Några gånger tyckte jag ändå att det var jobbigt att matadoren inte fick till en bra träff. Det kröp i kroppen och man ville bara att det skulle ta slut.
Riktiga fans ser ju fäktningen som en konstart, något som jag förstår då det finns många riktigt vackra ögonblick av estetik och ömsesidig respekt mellan tjuren och matadoren. Däremot har jag själv svårt att se hela matchen som konst. Förmodligen för att jag är uppväxt med normala värderingar, nämligen att det är fel att döda djur för nöje.

Tjurfäktningstjurarna har förmodligen ett bra mycket bättre liv jämfört med alla andra djur som vi plågar för att kunna äta gott. Ett argument som man kan diskutera länge, men inte utan att snabbt tappa kulturaspekten, som vi nog ändå inte kan förstå som svenskar, eller moderna männsikor överhuvudtaget.

Arenan i Madrid heter Ventas och tar ungefär 10 000 personer, vilket gör den till världens största. Tjurfäktningarna drar igång på festivalen San Isidro i maj och fortsätter varje söndag ända in i september. Tre matadorer uppträder varje gång, de möter två tjurar var.

Biljetter kan köpas på förväg via FNAC, men under San Isidro är det utsålt sedan länge. Ett litet antal biljetter släpps först några timmar innan och går att köpa vid arenan. Om de är slut får man vända sig till någon av gubbarna med abonnemang och i stället för 5-7 euro punga ut med 15-20. That's spain!

Äntligen sol

Yes, vi fick några timmars sol i förmiddags, men nu har det mulnat på igen. Strax ska vi sticka iväg till tjurfäktningsstadion och jaga sistaminutenbiljetter, förköpet var slut precis som vi trodde.

Hoppas regnet lyser med sin frånvaro i eftermiddag, ovädret började för en vecka sen och man är mer än trött på det nu...

Ha en fin söndag allihopa!

Ingen hit

Efter att ha sett Nights at the Museum med Ben Stiller igårkväll, jag halvslumrade mig genom mitten, vaknade vi idag med en längtan till lite naturvetenskap. Naturvetenskapliga museet ligger bara två metrostop bort, och dessutom är vädret uselt.

Tror att man har rättså höga förväntningar på museum som svensk, eller i alla fall på pedagogiken. Här hade man inte gjort mycket för att göra de gamla uppstoppade djuren och fossilen intressanta, och det gör stor skillnad. Speciellt för en sam-brud som jag.

Visst var det kul att se ihopmonterade dinosaurier (tror inte jag sett det förut), och djurinstallationer från 1916 (!), men utan sammanhang, ljud, video och allt annat som jag räknar in i moderna museiutställningar, blir det inte mer än gäsp. Tyvärr.

Nu ska vi iväg och jaga tjurfäktningsbiljetter på svarta marknaden. Hoppas förresten att vädret är bättre hemma än här. Köpte ett paraply igår, inte direkt ett inköp man räknar med att göra i Spanien i maj...

Bilder: Skelett på Ciencias Naturales och jag framför monumentet för spanska konstitutionen, som ligger utanför.

Alternativ galleria

Att gå in i Mercado de Fuencarral är att bli anfallen av ljus, musik och nya trender. Allt på en gång. Därför är det ett av mina favoritställen när det gäller shopping och inspiration i Madrid.

Huset, som är en gammal skruttig jättelokal, har inretts till en alldeles fantastisk designmarknad med omkring 60 unika butiker. Många ägs av relativt oetablerade formgivare som hyr sitt eget lilla skrymsle i stället för att anpassa sig till färdiga affärskoncept, vilket gör att man kan hitta hur galna saker som helst.

Marknaden består av tre våningsplan med en öppen spiraltrapp i mitten. Det spelas alltid hög musik (ofta spansk eller brittisk pop) och aldrig så där obehagligt kallt som i vanliga köpcentrum. Längst ner har alla väggar tagits bort och halva planet gjorts om till en lounge/bar/frisör-hörna.

De övriga våningsplanen är också väldigt öppna. Man går genom en butik in i en annan utan att passera en endaste glasdörr. I stället är det stilskiftet som visar att man hamnat i en annan butik. Det finns allt från t-shirt tryckeri till en tjej som bara säljer 50-tals klänningar, men majoriteten skulle kunna sammanfattas till udda tjejplagg med coola detaljer. Ofta finns det bara ett plagg av varje, vilket jag ser som ett plus, men storlekarna är små och drar man större än 38 kan det vara svårt att hitta något som passar. Det finns också gott om speciella väskor, skor och accessoarer.

Mercado de Fuencarral ligger föga oväntat på calle Fuencarral (45), den viktigaste affärsgatan för unga märken i Madrid. Gatan viker av där affärerna på Gran Vía tar slut och leder upp till ett litet torg med uteserveringar, där också marknaden huserar.

Metro: Chueca, Tribunal eller Gran vía
Öppet månd-lörd 11-21
Innanför entrén finns en bänk med aktuella flyers och gratistidningar. Om man gillar det som finns på markanden går det att hitta en hel del guldkorn där, inte minst när det gäller nattklubbar och spelningar.

Just det, the Sounds

Det blev ju the Sounds i lördags. Vi hade inte köpt några biljetter men chansade och gick dit en stund innan. Som tur var fanns det platser kvar, och de kostade bara 20 € (18 var förköp).

Förband var We are Balboa, vi kom aldrig fram till om de var spanska, svenska eller amerikanska. Tjejen pratade flytande spanska men hon talade så tydligt att det fick mig att tveka. (en skolad spanska känner igen en annan?) Musiken lyftes rejält av att hon hade riktigt grym röst. Ett par låtar var riktigt bra men det blev lite monotomt efter ett tag. Bäst var sista numret, då de körde en popsnöreversion på Vanilla Ice "Ice Ice Baby".

Tror inte jag sett the Sounds live förut, men det känns som att jag har det. Nåja, de gav verkligen järnet. För mig är Maja är hälften sångerska, en fjärdedels clown och en fjärdedels skådis, på scen. I början verkade hon helgalen, blev nästan illa till mods och började fundera över om hon var hög. Men efter ungefär tre låtar släppte det, och blev bara bättre.

Det kändes som att vi två var minst fans i hela lokalen. Alla runtomkring kunde alla texter, och då menar jag alla. Det gjorde mig glad.

Varje gång jag går på en spelning tänker jag att "det här borde jag verkligen göra oftare", speciellt med band som verkligen ger något av sig själva när de spelar.

Hörde Kent i veckan också. På svenska. Skulle skriva ut en grej på internetcafet på gatan och så spelar de Hagnesta Hill-skivan. Blev så himla förvånad, sen kom jag på att tjejen som jobbar där är sverigefrälst, och har berättat för mig att hon gillar Kent. Men det är ändå kul att hon spelar det högt på cafét. Får en att känna sig lite normal.

Det är alltid kul att höra svensk musik, framförallt på svenska, när man är i något annat land. Glömmer till exempel aldrig när jag hörde Lisa Ekdahls "Öppna upp ditt fönster" i en butik i Granada. Väldigt oväntat.

Nu ska jag snart sova, D drar redan djupa andetag, men först blir det några sidor Stieg Nilsson.

Bild: The Sounds var bra live, men Maja är lite läskig. Konserten, och många andra svenska spelningar, hölls på Sala Heineken, Plaza de España.

Storm

När det regnar i Madrid regnar det med besked. Igår drog stormen in över stan. Himlen över city var alldeles ljus av alla blixtar, stundvis liknade det närmast ett strob-ljus, ni vet ett sånt där som fanns på dansgolven för några år sen.

Det hade redan börjat rinna in vatten i metrosystemet när jag kom ner, vid en av stationerna kunde vagnen inte stanna på grund av vattnet, och när vi kom dit förstod vi varför. Det var som att åka igenom ett vattenfall. Även fast det är skyfall ute förväntar man sig inte en massa vatten nere i gångarna, så hela vagnen skrek till när det började forsa utanför rutorna. Tur att man inte har cellskräck.

Nu blir det grammatik för hela slanten. Hoppas hinna träna innan skolan också.

En bit av egypten

Det har lagt sig ett lock av värme över stan. Det finns ingen syre kvar. D och jag försökte oss på en liten promenad till Templo de Debod (eller, vi tog metron dit och promenerade i parken) men efter bara fem minuter blev det glasstop på en bänk. Så fruktansvärt varmt. Parken vid templet är betydligt mindre än retiron, och ligger ganska högt upp med utsikt över slottet och landsbygden. Templet är faktiskt ditflyttat direkt från egypten, det var en enorm souvenir till Franco en gång i tiden.

Som tjej kan det vara jobbigt att gå ensam till retiroparken, för man får aldrig vara i fred. Att gå dit och sola är det inte tal om, till exempel. L och jag råkade ut för en knepig gubbe i förra veckan som flyttade sig i en cirkel närmre och närmre oss, självklart stirrade han hela tiden. Templo de Debod ska vara mycket bättre på den punkten, och jag tyckte faktiskt att det kändes väldigt befriat från snuskgubbar.

Idag spelar the Sounds här på riktigt, de ska inte bara vänta plattor som förra gången. Om det finns biljetter kvar ska vi nog gå. Skönt med lite bra svenska musik efter schlagercirkusen, så glad att den äntligen är över. Nu kanske man kan börja lyssna på annat än p1 igen:)

Bild från Mad About Madrid

Tack skype

När man bor utomlands och inte använder en fast telefon heter räddningen skype. Har uppdaterat mitt konto till "pro" (javisst, jag är numera en pro-kund) vilket innebär att jag får ringa gratis till alla fasta nummer. Tror att det kostade typ två öre minuten innan, men det känns ändå som en befrielse att det är just GRATIS.

Något som var riktigt knepigt var dock att fylla på med pengar. Av någon anledning har mitt pay-pal konto kopplats ifrån visa-kortet (nu när jag tänker efter är det nog för att jag spärrade det efter att ha glömt det på Mac i påskas :)) Men att koppla det till det nya kortet visade sig vara totalt omöjligt. Omöjligt var det också att skaffa ett nytt konto. Det tog mig två timmar och många ilskna skrik hemma i lägenheten inna jag tillslut gav upp och valde moneybookers i stället. Nu hoppas jag att det dröjer länge innan jag behöver ge mig på det igen, PayPal blir det i alla fall inte någon mer gång. (om det äns går att undvika)

Älska spanien

Klockan är åtta. Det är 25 grader ute och smekande ljumma vindar. Min krasse blommar och det är spontansamba på gatan. Man måste bara älska det här, även fast jag precis har haft två tentor. Nu ska jag gå och svettas på gymmet!

Vänn

L är hos mig. Så här bra hade vi det igårkväll på balkongen.

Black-out

Ikväll gick strömmen. Stod o lagade mat o D hade precis klivit ut hissen när ljuset försvann. I ungefär en halvtimme satt vi och övervägde om det skulle bli middag ute eller om vi skulle vänta ut avbrottet hemma. Det blev soffan, och sen kom ljuset tilbaka och det hördes jubel från gatan, var nog inte bara vårat hus som blivit utan ström...

Nu har vi ätit o ska kolla på svenska slag, sen kommer jag stupa i säng, vet inte varför jag är så trött. Inte likt mig.

I morgon kommer min tjej till stan, jösses vad jag längtar. Har inte setts på många många månader, även fast hon bara är en fyratimmarsflight bort.

Äntligen slut

Det har varit en riktig skitdag idag. (Jo, det finns sådana i Madrid också) Så skönt att den äntligen är slut. Nu ska jag gå o lägga mig och läsa, på svenska på första gången på länge.

D har fortfarande inte kommit hem från ambassadeventet, han ringde förut men min mobil dog och jag hitar inte laddaren. Skitdag som sagt. Har slagit mig typ tio gånger under dagen och rivit upp ett sår som jag fick på långfingret igår fem gånger.

En rolig nyhet är i alla fall att jag mailat med min amerikanska vän H, som ockås bor här. Hennes kille friade i helgen, han är spanjor och vill behålla henne här. Det tror jag att han får :)

Nya tag imorgon!

Skryt och not so skryt

Sitter och skriver jobbansökningar på engelska. Det är så mycket lättare att skriva bra om sig själv utan att det låter som rent skryt när man skriver på engelska. Allt låter liksom mer proffsigt.

Igår hade jag tredje klassen i flamenco. Det jobbigaste är hållningen, jag har inte en urusel hållning men den kunde varit bättre, och det känns när man stått med bröstkorgen uppåtvinklad och armarna utåt i 1,5 timme. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar axlar, mage, rygg och bröst, hållningen infinner sig inte ändå.

Efter lektionen fick jag en privatstund då vi övade handrörelser (det som egentligen är svårast). Det sitter så mycket uttryck i händerna, så det är någonting som jag verkligen vill lära mig. Nu går jag omkring och övar här hemma. Badrumsspegeln fick sig en liten rutin i morse, det är nog den ända rätta vägen till framgång :)

Nu blir det lunch och sen skola. Vi ska se Azul oscuro casi negro (mörkblått nästan svart, en spansk film) idag. Ikväll ska D på ett telecomevent på ambassaden, han var jättesnygg när han stack till jobbet i morse, men slipsen tog han med i en påse:), så det blir ensammiddag för mig. Sen har jag massor att göra. Ska fräsha upp CVt i InDesign och plugga till provet i accentuation på fredag.

Grattis Jonis!

Världens smartaste, snyggaste och snällaste 20-åring fyllde 21 för ett par dagar sen. Och han råkar vara min bror.

Bild från Fotoakuten.

Fotos para todos

Orkar inte skiva reseberättelse, den kommer senare, men några bilder delar jag gärna med mig av.

Jag har valt bort en massa bilder med flit, vet inte om de tre andra som var med på tripen vill synas på nätet. Så ni får hålla till godo med i stort sätt bara D och mig.

Utanför sunk-hotellet efter första natten i Cadiz. Vi kom fram på kvällen och det var itne mycket att välja på, eftersom vi inte bokat något rum i förväg. Andra natten bodde vi betydligt bättre.

Höga stenväggar står upp ur havet och håller uppe Cadiz gamla stad.

Gibraltarklippan reser sig ur havet.

I Gibraltar är det engelska som gäller, njöt verkligen av alla pittoreska skyltar.

Med Afrika i bakgrunden och i deperat behov av en hårklämma.

Afrika

Tuff bilkörning på gibraltarklippan.







På promenad uppför klippan. 1 timme sa engelsmannen, vi gjorde det på 20! (väldigt svett) Vi kom in på en avväg som visade sig vara en genväg, men den var kantad av elektriskt stängsel. (En del av berget är militärzon, en annan naturreservat)

Nästan framme

Mötte apor på vägen

Belöningen





















Utsikt över havet och Afrika från vår balkong i Tarifa, på Spaniens södra udde. Här möts Atlanten och Medelhavet.

Jag lekte med systemkameran och hittade en hibiskus.

Vit vacker stad med bra nattliv.




















Tarifas strand är blåsig och vattnet kallt, men ooo vad jag trivdes där.

Många kitesurfare fanns det.

I ena änden sticker en enorm sanddyna upp. Som ett berg av sand, högre än träden. Utsiken därifrån är bland det häftigaste jag sett.

Där det var som brantast kunde man hoppa långt och landa mjukt. D blev barn på nytt :)

Hemma, 150 mil och 450 foton senare

Det är faktiskt skönt att komma hem. På fem dagar har vi hunnit med Cádiz, Tarifa, Gibraltar och Sevilla (inte sevärdheterna i Sevilla dock). Min favorit var Tarifa. Bäst stämning, vackrast hus och mest slående utsikt.

Tänkte skriva av mig några tips de kommande dagarna. Bilder kommer lite senare, lånade en systemkamera och gick lös, så det finns mycket att ta av!