Dunkin' señora

Tre tanter i tält (som med all säkerhet växte upp innan Spanien blev kommersialiserat) står framför mig vid övergångsstället på Gran Vía och väntar på att det ska slå om till grönt. Den kortaste vänder sig om och pekar på Dunkin' Donuts med käppen:
Tant # 1: Jag gillar det där stället (försiktigt för att inte pusha på)
De andra två regerar knappt.
Tant # 1: Alltså, det är väldigt gott.
Nu vänder sig också de andra om mödosamt.
Tant # 2: Tycker de har så dålig service, men blir ju inte serverad vid bordet.
Tystnad.
Tant # 2: Men vi kan ju gå dit om du vill.
Tant # 1: Nej det behövs inte, nu står vi ju här och ska precis gå över. (egentligen vill hon inget hellre, det var därför hon planterade samtalsämnet)
Tant # 2: Nej alltså, vi går dit om du vill.
Tant # 1: Ärsh...
Det slår om till grönt och tanterna börjar gå.

Det här kändes som en konversation som jag hade kunnat ha med vem som helst av mina vänner, förutom att ingen av dem gillar Dunkin' vill säga.

Bild : Sidereal på flickr.com.