Compadre

Nej, det är inte en bäbis vi skaffat, de är heller ingen ny inneboende, som just spenderat natten hängandes på utsidan av år sovrumsdörr. Det är bara en pata negra.

Sen att den är större än vårt kök väcker en hel del andra frågor. Hur stora grisar det finns, till exempel. D berättade att de väger 150 kilo vid slakt, kommer från en svart sorts gris och föds upp på ekollon. Det enda jag kunde tänka på var "titta inte på klöven", jo för den sitter kvar. Aldrig torodde jag, i min äcklade fashination över de grisfötter som Pippis pappa beställer i sjörövarfängelset på de sju haven, att det skulle finnas en sådan klöv i mitt hem.

Tack för konstitutionen

Idag är det nationell helgdag, men som vanligt så jobbar jag de spanska röda dagarna.

Fast det är något speciellt med att åka till jobbet sådana här mornar. Nu vid frukostbordet hör jag fortfarande folk som stojar på gatan; det är obligatoriskt att gå ut dagen före en festivo. På tunnelbanan sitter bakisfolk och försöker låta bli att somna. Har man tur hamnar man i samma vagn som ett fjortigäng om snackar om nattens bravader.

På lunchen måste man äta greasy chineese, eftersom alla andra restauranger är stängda.

Efter jobbet kan man varken gå på stan eller träna, så det finns tid över för en gångs skull!

Och allt detta på grund av att den spanska konstitutionen röstades igenom den sjätte december 1978.

Nu ska jag gå ut i den lila morgonen (vid ett visst klockslag så är den verkligen lila) och njuta av hur tyst det är där alla bilar brummar i vanliga fall.

Cortylandia

varje år byggs Cortylandia upp på baksidan av Corte Inglés vid Puerta del Sol. En barnteater av mekaniska dockor och inspelade röster som kör igång på vissa klockslag.

Det är jultradition att kolla in årtes föreställning, och även om vi är långt över målgruppen njuter jag lika mycket som småbarnen över att stå och sjunga med i en av världens mest tacky låtar. Lyssna slälva så får ni se.

Hälp på traven

Det blir inte mycket till julstämning här om man inte hjälper till på traven. Därför hänger det stora röda kulor i våra fönster, och igårkväll värmde vi upp hela lägenheten med alla ljus som var tända.

Jag älskar verkligen julbelysningen här. Speciellt längs Castellana. Det är värt att hoppa av metron ett par stationer tidigare, sätta på bästa jullåten i ipoden och njuta hela vägen hem.

Ett rum att minnas i

Igår besökte vi äntligen minnesplatsen efter attentaten den 11 mars, 2004. Som en ljustunnel mot himlen sticker den upp ur tågstationen.

Platsen är skyddad av slussar vid både in och utgång, vilket gör att en imponerande stillhet härskar i det blå skenet, trots att den ligger mitt på en av Madrids allra mest myllrande punkter.

Var tionde kvinna misshandlas

Våld mot kvinnor är vanligare i Spanien än i Sverige. 1999 uppskattade man att 12,4 procent av Spaniens kvinnor blev misshandlade. 2006 hade siffran sjunkit till 9,6 procent, enligt spanska kvinnoinstitutet.

Det finns en mängd kampanjer mot "la violencia domestica" och ämnet är ständigt uppmärksammat i ledare, och grymt nog också tack vare de läskiga fall som uppdagas med jämna mellanrum.

Jag minns ett omdiskuterat fall från förra hösten när en man körde över och dödade sin fru på öppen gata, mitt på ljusa dan. Brutaliteten i just det fallet fick många att säga ifrån.

Idag är det internationella dagen med syftet att "eliminera våldet mot kvinnor" Tyvärr tror jag det är lite som med nollvisionen hemma i Sverige. Just en vision, men som mål ligger det alltför långt borta.

Andydandy

Igår öppnade en utställning av och med Andy Warhol här i Madrid. Ett gäng forografier, videos och konstverk av killen själv och hans vänner finns att kolla in på La Casa Encendida, vid Embajadores. Det är Caja Madrid som står för utställningen, och den är gratis.






Jag gillade bäst en experimentell serie bilder på Mick Jagger och några tavlor där han använt syntetiskt diamatdamm i färgfälten. Magiskt.

Warhol On Warhol (Warhol sobre Warhol), ta metron Till Embajadores (gula linjen) och följ Ronda de Valencia till nummer 2. Utställningen pågår till den 20 januari 2008.

Feber

Idag har jag hört lika mycket svenska som spanska på gatorna. Plaza mayor var gult och blått, vilket var lite kul.

Nu ska vi ladda upp med pasta inför matchen ikväll. Sen ska vi till en förfest på en bar och äta tapas med en massa spanjorer och svenskar.

Och sen ska vi hålla tummarna, och skrika, och sjunga.

Och efter matchen ska vi på en väldigt spännande fest. Allra mest spännande blir den om Sverige vinner eller vi i alla fall går vidare. Berättar mer imorrn :)

Att minnas eller förtränga

Enligt den stundande Ley de memoria (Minneslagen) kommer gatunamn som detta att bytas ut, mord erkännas, domar prövas om och skadestånd betalas ut till anhöriga till de personer som dödades under diktaturen 1939-1975.

Däremot kommer inga krigsförbrytare eller människor som missbrukat sin makt att ställas till svars för sina brott. Kanske har det gått för lång tid.

Hursomhelst tycker jag det är väldigt skönt att Spanien äntligen väljer att minnas, oficiellt.

Om ditt och datt

Här kan ni höra mig prata om att leva i Madrid, för SR Sörmland. Scrolla ner och klicka på 8.30-9.00 så hör ni mig ungefär 10 minuter in i programmet. Ljudklippet ligger kvar till och med den 7 december.

Abu Ghraib enligt Botero

Fernando Botero, en av mina absoluta favoritkonstnärer från den spansktalande världen, har tolkat tortyren i Abu Ghraib fängelset. I morgon ger han en känga åt den amerikanska krigsmakten när utställningen börjar i Washington.

Läs mer om Botero och The Art of Confrontation, där hans utställning ingår, i dagens el País.

Om Stockholm

Idag publicerades mitt reportage om Stockholm. Du hittar den i sektionen Euro-weekender om du snappar upp en kopia av European Vibe. Annars finns den att läsa och ladda ner som PDF här.

Foto av R. Ryan, Image bank Sweden.

Stand up

I fredag var vi på Giggling Guiri, en stand up klubb med engelsktalande komiker. Kvällens artist hette Adam Hills och varken D eller jag var beredda på att det skulle vara så bra. Det var gapskratt var femte sekund i nästan två timmar, som värsta träningspasset fast för ansiktet.



Giggling Guiri har föreställningar då och då. I november har de tjejmånad med två kvinnliga komiker och workshops där man kan lära sig att använda skämt som en naturlig del av muntliga framträdanden. Låter kul.

Not. Guiri är spansk slang för utlänning/turist.

Ge mig mina mandariner

Jag avskyr att handla mat här och drar mig in i det sista för att göra det. Man kan aldrig planera någon maträtt eftersom det är omöjligt att räkna ut vilka råvaror som kommer finnas. Kön ska vi inte ens tala om. Här snackar vi minst en timme, jag överväger inte ens att handla utan min Ipod.

Igår hade jag lassat ner en massa gott och nyttigt i korgen. Hade varit ursugen på mandariner hela dagen, och eftersom jag i stort sett inte kan äta något gott nu när jag inte äter gluten längre, så är mandariner bokstavligen mitt guld. Och vad händer. Mandarinjävlarna åker ner i någon annans matkasse och jag märker inget förrän jag kommer hem. (Självklart står de med på kvittot och jag har alltså pröjsat för dem)

Nu kommer vi till biten som gör mig lite rädd. Att jag kan ha kasst närminne när jag är trött är jag väl medveten om. Men att jag nästan börjar gråta bara för att jag har glömt några små mandariner i affären, det är läskigt. Alla vet att jag är blödig men det är inte ok att gråta över spilld frukt. Panikringde D och pressade honom att stanna för att handla mandariner på hemvägen.

En timme senare kommer han hem. Utan mandariner. Det var tydligen för lång kö.

Idag hade de erbjudande på fruktaffären på vårt lilla torg. 2 kilo för 2 euro. Jag ser det som ett tecken från gud :)

TVn tar min man

Är det inte la liga så är det bannemej Champions league. Inte minns jag att det var så här mycket "bra matcher" när vi bodde i Sverige :)

Fast ärsh, fotboll på tv innebär att jag får en kväll med Sex and the City. Inte helt fel det heller.

13 rosor

Igår var vi på bio och såg den spanska filmen Las 13 rosas, 13 rosor. Filmen, som är baserad på riktiga händelser, utspelar sig i Madrid strax efter inbördeskriget, och följer 13 unga tjejers liv från motståndsrörelsen till arkebuseringsmuren. Bitvis ganska rått, men man fick en fin bild av ett gammalt Madrid, och man blev arg. O så arg.

Har aldrig varit med om att så många grät på bio någon gång. När eftertexterna började rulla blev det helt tyst. Det var en tryckt stämning och det ända som hördes var snörvlanden. Det behövs mer film som verkligen känns.



Vill du läsa mer?
La corta vida de trece rosas, reportage från 2005 ur El País, av Lola Huete Machado.
Här grävs sanningen om kriget fram, artikel från 2004 ur DN, av Nathan Shachar.

Parque de Atracciones

Parque de Atracciones de Madrid gjorde vår dag igår.

Det var över fem år sen jag var på ett nöjesfält. Jag hade nästan glömt bort hur kul det är att slungas upp och ner i luften, vara beredd på en säker död för en sekund och i nästa skrika för full hals, hög på adrenalin.




Parque de Atracciones är öppet 12-24 på lördagar och söndagar hela vintern. Ett åkband kostar 26 € för vuxna över 7 år.

El Pardo

Förra lördagen var det dags för lite spansk historia igen. Vi tog bussen från Moncloa till El Pardo, där det kungliga slottet ligger. Det finns ett slott i Madrid också, men det är mer av ett show-off som används vid finbesök. El Pardo är the real thing, för det är där kungafamiljen bor på riktigt och det var där Franco höll till.

Byn el Pardo ligger bara 15 minuter utanför Madrid, och känns som ett långsamt döende francofäste. Stora torget heter fortfarande Plaza de Caldillo, som kan översättas med härskarens, eller varför inte fürherns, torg.

I det kungliga slottet i Madrid är bara ett fåtal rum öppna för allmänheten, men på el Pardo får man se mycket mer. Alla besöka är guidade (tyvärr vet jag inte om de har några turer på engelska) och man fick så både de nyrenoverade delarna av slottet, med microvågsugn och plasmatv, och Francos gamla orörda sovrum, skinnfotöljen där han tittade på TV innan han gick och lade sig och skrivbordet där han arbetade. Lite kusligt var det.

På slottet finns det också mycket sevärd konst, framförallt av Goya.

En guidad visning av El Pardo kostar 4 €, slottet är öppet 10.30-17.45 på vardagar och 10.00-14.30 på helger.

Dia de la hispanidad

I fredags var det Dia de la hispanidad. Man firar spanjorernas ankomst till Amerika med att visa att musklerna fortfarande är spänstiga. Med andra ord är det militärer, vapen och nationell svulstighet (allt det som Sverige inte är) som skjuts fram.

D var och såg den stora militärparaden på Castellana och blev riktigt chockad (han har tack och lov inte gjort lumpen), inte hade han förväntat sig att få se pansarvagnar och raketskjutare på gatorna, men nån gång ska väl vara den första.

Alcalá de Henares

Förra veckan det medeltidsfestival i Alcalá de Henares. Jag hade blivit tipsad av en vän på jobbet och på söndagen tog vi pendeln dit, det tar 40 minuter från Recoletos. Vi började besöket med att äta och det var väl ungefär allt vi gjorde under hela dan. Med en cider i handen gick vi omkring och nöt i solen, fick med oss en jättegod korv (spanien är mycket för korvar), nötter, te, kakor och godis hem.







Alcalá de Henares är också staden där Cervantes föddes, så vi kollade in hans barndomshem, men det var inte så mycket att se därinne. Staden var jättemysig, men låga hus (bara två våningar) och en massa småtorg, en perfekt plats att fördriva en söndag när man vill komma bort från stan.

Hitta tiden

Å, jag har så mycket att skriva om. Har varit på en medeltidsmarknad och moffat husmanskost, provat en ny mexikansk restaurang och dssutom händer det en massa spännande saker i Spanien just nu. Hoppas jag får en stund över så att jag hinner berätta om allting.

Kvällarna går så fort här. Man kommer hem sent och det är så mycket som MÅSTE göras...

Caminando por la vida

Idag har vi varit på Habitat och köpt sänglampor, nu är det mellanladdning innan vi ska ut o käka mex-middag med en vän. Då passar det bra med lite svänging musik som den här låten med Melendi. Videon är sådär härligt spanskt tacky som de flesta inhemska underhållningsprogrammen.

Morgon på banken

Om en liten stund ska jag gå och hänga på dörren till banken. Vet inte hur jag lyckats välja den enda bank som inte har kvällsöppet en enda dag i veckan. Men annars verkar de faktiskt bra.

Sist jag var där var innan jag skaffade NIE nummer, så jag kunde bara öppna ett konto för icke residentiella. Det har gjort att systemet uppfattar mig som en spanjor utan bostad i Spanien, när jag i själv verket är en svensk bosatt i just Spanien. All min post kommer hem till Oxelösund och det är ju inte särskilt praktiskt.

Idag ska jag öppna mitt riktiga konto, få internetbank och kort, så skönt att slippa swedbanks usla tiokronorsavgift för varje uttag.

Ska också skicka ut en varning för ING, en bank som verkar värva mycket nya kunder nu. En tjej som jag känner öppnade ett lönekonto där men när hon skulle röra pengarna krävdes ett till dokument (något för EU-medborgare). Dokumentet tar 6 månader att söka och banken låter henne inte röra sina egna pengar under tiden. Då är det lagom kul att föra sina argument i en telefonlur med en arrogant spanjor i andra änden.

Ha en fin dag!

Ge mig ditt Stockholm

Känner du Stockholm?

Då behöver jag din hjälp. Jag ska skriva ett reportage till nästa månads European Vibe och behöver dina bästa tips på vad man ska göra under en helg i stan. Allt från sköna barer till roliga museer och platser man bara måste besöka, gärna lite off turiststråken.

Kommentera eller dra iväg ett mail till:

lasueca.blogg@gmail.com

Foto: R Ryan, Image Bank Sweden.

Spaniens hörn av kontraster

Nu är det nya numret av European Vibe ute, där kan man läsa min artikel om Santiago de Compostela. Tidningen finns att plocka upp gratis överallt i Madrid, och så kan man läsa den här på webben.

Se Salvador

På Ds spanskalärares inrådan såg vi en alldeles hemsk film igår, som jag inte kan sluta tänka på. Salvador handlar om den sista personen som avrättades under Francos diktatur, och ironiskt nog så fick han sitt straff kort innan Franco avled och alla krigsfångar släpptes fria. Salvador Puig Antich dömdes till döden genom garrotering för att ha skjutit ihjäl en polisman, efter att först själv ha blivit skjuten med nio skott.

Jag är tveksam till om jag sett en film så fylld av smärta förut. Tanken att det går omkring folk på gatorna här, som långsamt dragit in en tjock skruv i någons nacke, och inte blivit straffad för det, är så obehaglig att jag inte riktigt vågar släppa fram den. Undrar hur alla som blev utsatta för förtrycket orkade förlåta, eller har de gjort det?

Det bör kanske nämnas att historien är väldigt omtvistad i Spainen. Många tycker att Salavdor framställs som en hollywoodhjälte och att hela storyn är förskönad. Men vare sig det stämmer eller ej så mördades och torterades en massa människor på bestialiska sätt på grund av sina åsikter, de dömdes i förutbestämda rättegångar och människorna som begick de egentliga brotten har än idag inte straffats. Det är de tankarna som blir kvar i huvudet när man ser Salvador, fakta som inga hollywoodtrix i världen kan försköna.



Bilden på riktiga Salvador kommer från Canzoni contra la guerra.

Hotelltips till Mia

Jag har fått ett mail från Mia som ska åka till Madrid i höst:

Jag och min kompis Linda ska åka till Madrid 19-23 okt och jag undrar om du har tips på bra boende?

Vi är inte intresserade att något dyrt och flashigt
Vill gärna bo i en mysig del av Madrid
Gärna lägre pris, men ändå fräscht

Vi är i 30-års åldern och intresserade av arkitektur, konst, design, mysiga caféer, barer, mysiga rest. OCH har aldrig varit i Madrid. Men finns det något mysigt område?

Jovisst finns det det, Mia! Det första jag kom på när jag läste ditt mail är en relativt ny hotellkedja som heter High Tech Hoteles. Deras hotell heter Petit Palace och finns utspridda över hela stan, även om de flesta ligger väldigt centralt. De har en mängd mindre hotell, ibland bara kring tio rum per ställe, och har profilen, modernt prisvärt designhotell. Priserna ligger på 70 till 120 € per natt för ett dubbelrum och alla rum har gratis wifi.

Självklart är jag lite partisk när det gäller att välja rätt stadsdel, jag gillar Chueca bäst och hotellet som ligger här är inte för nära turistkvarteren (Petit Palace Ducal, calle Hortaleza 3). Ännu lite längre bort från turiststråken finns Petit Palace Art Gallery (calle Jorge Juan 17) som ligger i Salamanca. Där har ni nära till Retiroparken och kan spatsera ner till Prado, Reina Sofia och Thyssen utan problem. Alla dessa hotell går att boka över nätet och det brukar vara lätt att hitta rabatter, ibland ända upp till 60 %.

Mysiga caféer kan vara trixigt att hitta i Madrid. Tyvärr har Starbucks gjort det till ett mönster att öppna i varje gathörn och konkurrera ut de lokala caféerna. Men det finns några guldkorn kvar. Min absluta fvorit ligger på Calle Mayor, väldigt nära Puerta del Sol, men jag antar att det skrämmer bort turisterna med sin träfasad och trånga förbutik där man kan köpa allt från småkakor till fantastiska tårtor att ta med. Serverigen finns i rummet innanför, och mäter upp allt det som vi kondisbortskämda svenskar annars kan sakna i Madrid.

Ett annat café med klass är Café del Círculo de Bellas Artes (calle Alcalá 42), som har en imponerande takhöjd och härlig gammaldags atmosfär. Perfekt i samband med ett besök på kulturcentrat Bellas Artes.

Som jag har skrivit tidigare är det aldrig svårt att få tag i en fin kopp kaffe i Madrid, så länge som man håller sig borta från Starbucks.

Sist tänkte jag tipsa om en restaurang som nog kan passa er som konst och arkitekturintresserade. Ottocento (calle de Libertad 16) ligger i en gammal byggnad som husat många kända poeter, konstnärer och författare genom Spaniens historia, bland annat Federico Lorca. Här möts de gamla väggarna med ultramodern design och några riktiga lycktäffar på matsedeln.

Hoppas att ni får en riktigt fin weekend här i Madrid. Säg till om ni behöver fler tips på boende (annan prisklass, typ av hotell) så ska jag botanisera lite :)

Samma blomleverantör som kungen

Var o köpte blommor till D på hans födelsedag (idag) och såg att de hade en massa tackkort från kungaparet. Tydligen har de skött blomsterarrangemangen eller nåt på deras förlovning, bröllop och dop. Korten var ganska löjliga

"Med våra varmaste tack, Felipe och Letizia"

men jag kan ändå inte ignorera den lilla coolhetsvibb som spred sig längs ryggraden. Jag tjackar rosor på samma ställe som Letizia, liksom. Men sen slog det mig:

Varför ser kungapar aldrig kära ut?

Den som vill se tackkorten live, eller bara hitta högklassiga snittblommor, ska bege sig till Las flores de Miguel på calle Hortaleza, i Chueca såklart! Här finns det inte en florist under 60 och alla är män. Rätt kul det med.

Madrid by night

Jag delar med mig några bilder från lördagsnatten La noche en blanco. Det var rysligt mycket folk och man kunder promenera mitt på Gran Vía. Magiskt.

Här gick det undan

Vi var och tog en fika på Castellana efter lunch idag, när vi märkte att de spärrat av hela bilvägen. Det var målgång för La vuelta de España, och jisses vad fort det gick. Tur att de körde fyra varv i stan, för på en gång hann man knappt fatta vad som hände. Sista varvet gav vi upp allt hopp om stillbilder och filmade spektaklet i stället. Det gick så fort att vinden ven till och med på oss som bara tittade på.



Andra bloggar om: cykling, Spanien runt, La vuelta de España

En vit natt

Ikväll är alla museer, gallerier och teatrar (och en massa andra fina gamla hus) öppna hela natten. Från klockan nio ikväll till klockan sju i morgon bitti kan man sippa champagne och vara allmänt kulturell, och alla inträden är gratis.

Som nybörjare och veteran (D var här förra året) ska vi försöka pricka in ett besök på de mest självklara: Posthuset, Banco de España och Casa de America (har hört att det spökar där). Jag missade La noche en blanco förra året och har längtat länge efter att få uppleva den.

Roligast vore egentligen att gå på Pradomusseet mitt i natten, har dessutom hört att det ska finnas en bar på taket just för denna kväll. Men med tanke på hur köerna brukar vara dit i vanliga fall är det nog inte äns att tänka på en natt som denna.

I Chueca finns det en hel del smågallerier som också kan vara värda en titt. Och så är det reggaefestival på ett torg ett par kvarter bort. Helt plötsligt känns en enda natt alldeles för kort...

La noche en blanco är ett kultursamarbete mellan Paris, Rom, Bryssel, Riga och Madrid. Mer detaljerad info finns hos Es Madrid.

Inte för allt smör i Småland

Kom in i en häftig diskussion i mataffären igår. Allt jag gjorde var att fråga efter smör till matlagning, varpå jag fick en uppläxning om att smör inte ingår i den spanska matkulturen (tror jag inte på) och att om jag ville ha större förpackningar än deras små fjuttisar på 125 gram så fick jag minsann vända mig till en grossist.

Gubben i affären tyckte jag var helknäpp som ville ha en större förpackning, men att alla spanjacker köper olivolja i tiolitersdunkar är det ingen som höjer på ögonbrynen åt. Det faktum att deras diet inte är ett dugg nyttigare, och att de äter sig till alla möjliga folksjukdomar med sina vita bröd och patatas fritas, orkade jag inte ens ta upp.

-Vi vänder oss till spanjorer! ropade han efter mig när jag dissat hans envägskommunikation och gått till kassan. Och så kom det, spanjorernas trumfkort, den iberiska stoltheten:
- Vi äter inte smör, vi använder olivolja, det är nyttigare.

- Men det gör jag, jag vill ha smör ! skrek jag tillbaka på min bästa spanska.

Den som vill ha riktigt smör som säljs i pappersförpackningar i Spanien hitar det förresten på DIA, men dit orkade jag inte gå.

Söndagssound

Många tycker att Julieta Venegas är en av de tråkigaste artister som finns. Hon är inte direkt sprudlande, men ibland är det skönt med en artist som inte vänder ut och in på sig själv för att få uppmärksamhet. Idag är en sån dag.

Factory

Det blev en tidig kväll igår. Efter en heldag på Factory (en outlet norr om Madrid) och IKEA unnade vi oss en middag i La Latina. Sen tänkte vi gå på en flamencobar och varva ner efter maten, men det var proppfullt i den lilla källaren och alla spanska tanter med broderade sjalar knyta om midjan fick komma in före. Som utböling och till synes turist har man inte en chans då.

Den som är sugen på att ta en titt på Factory ska ta metrons blåa linje så långt det bara går. Ändstationen heter Hospital Norte och därifrån är det en kvarts promenad. Outleten är som vilket stort köpcentrum som helst. Glöm högar med sunkiga kläder från flera säsonger tillbaka. Här säljs samma varor som i butikerna till kraftigt rabatterade priser. Servicen är precis lika bra som i stan och dessutom är det mindre folk eftersom det är lite knöligt att ta sig dit om man inte har bil.

AC blir min död

Misstänker att ACn på jobbet har gett mig en spröd hals. Den sticker mer för varje dag. I morgon kommer hostan, jag lovar.

Jäklars, vill inte börja vissna efter mindre än en vecka. Vilket intryck ger det. Någon som har tips om en mirakelkur? Nu sitter jag hemma i vår luftkonditionsbefriade lägenhet och allt mitt hopp står till mintte med honung, men jag tror det är bogus.

Nytt

Håller på att lära mig en drös med nya program och system på nya jobbet. På kvällarna är mitt huvud fyllt av bokstävsförkortningar och nummer, så det blir inte mycket skriva av har jag märkt. Det blir säkert bättre när jag vant mig, så håll ut.

Det verkar som att hösten tagit det första steget in i stan idag. Himlen är lite grå och poolerna stängde ju i söndags.

Madrid minns 11 mars

Igår gick vi en långpromenad ner till Atocha för att titta på minnesmärket efter terroristbombningarna den elfte mars, 2004. Tyvärr hade man stängt monumentet för dagen, men man kan se en stor del av det utifrån, eftersom det sticker upp som en cylinder mitt ur stationen.

Utifrån ser det ut som ett gammalt vattentorn, murat i stenar av glas, och inifrån kan man läsa namnen på de 191 som dog.

Monumento del 11-M har öppet varje dag från 10 till 20.

Foton från El País, Gorka Lejarcegi, EFE/Bernardo Rodríguez.

Harlequin på hög nivå

Midnight Rose är det i särklass töntigaste namnet som finns på ett hotell i Madrid. Deras bar har också ett klyshigt namn, Penthouse. Anar att Barbara Cartland har ett finger med i spelet.

Och även om inredningen också kan ge Harlequin-vibbar
"De lade sig ner i den sjalbeklädda himmelsängen och hon sippade försiktigt på den svagt rosafärgade champagnen"

så är det ingenting som är särskilt töntigt med stället i sig. Igår beundrade jag utsikten som aldrig tar slut och njöt av en riktigt internationell atmosfär. Det är något visst med att befinna sg högt upp och se stadens glimmer så långt ögat når.

Hotellet med Madrids bästa skybar hittar du på Plaza de Santa Ana 14.
Bild från Madrid Hotels.

Santiago de Compostela

Har du varit i Santiago de Compostela? Jag ska skriva ett reportge om pilgrimsorten i norra Spanien och tar gärna emot tips om bra ställen och saker att göra där, vad som är bra att tänka på etc.

Kontakta mig så ringer jag upp!

lasueca.blogg@gmail.com

Mitt liv är orange

De varma färgerna i vår lägenhet gör sig bäst på kvällen. Jag hade aldrig själv kommit på att måla ett hem i orange, men på något konstigt sätt funkar det så bra.

Igår kom H från Colorado med blommorna som står på bordet för att gratulera till jobbet. Hon är så gulligt amerikanskt korrekt omtänksam. Till exempel är hon den enda som gett mig en inflyttningsblomma, och nu när hon var här kollade hon till den (den dog i somras så jag har köpt en ny fast likadan). Vi flyttade hit samtidigt så vi brukar alltid vara i samma fas av älska eller hata stan, det blir alltid många skratt.

Byråkrati

Idag har jag stångat mig blodig mot den spanska byråkratin. Vill att det ska gå smärtfritt nästa fredag när jag ska ansöka om NIE, men det verkar högst otroligt. Dessutom finns det ingen info om de nya rutinerna på webben, så man får ringa och ställa onödiga frågor till deras redan överbelastade telefonväxel, som inte ens ställer folk i kö. Det tog mig minst 20 samtal innan jag inte blev bortkopplad eftersom det är så många som ligger på. Sen blev jag idiotförklarad av en polis som kallade mig "kvinna", ungefär som vi använder ordet fruntimmer.

Är inte det effektivitet så säg?


Såg förresten en gammal man med nylonstrumpor på tunnelbanan. Tänkte på mitt tidigare inlägg och log för mig själv.

Gentlemen

Som tjej och kanske framförallt blondin får man stå ut med ett oändligt antal kränkningar här. Men så händer det. Man stöter på en spansk gentleman.

En väluppfostrad spansk pojk skulle aldrig få för sig att gå igenom dörren utan att låta mig gå in först, inte heller att gå ut hissen före mig, även om han står närmast dörren. Och även om det är gammaldags och lite fånigt så måste jag erkänna att jag gillar det. Gentlemännen gör de andra bitarna lite lättare att stå ut med.

Australienskt + Italienskt + Svenskt

Vi tog med australiensarna till en liten urmysig italiensk restaurang som ligger här i Chueca, Trattoria Pucinella (calle Regueros 7). Pizzorna där är verkligen goda och klassiska med riktigt fina råvaror, annars kan det vara svårt att hitta en pizzeria som inte serverar pan-pizza liknande saker här. Igår år jag risotto med pumpa och räkor, och så tiramisu såklart.

På helgerna är det bäst att boka bord men i veckan kan man gå dit på chansning. Igår fick vi ett bord på en gång.

Näe

klockan är snart sex och jag har inte ätit lunch ännu. Att sitta och jobba framför en skärm hela dagen ÄR farligt. Nu är det jag som tar mig en avocadosallad.

Ikväll kommer en kompis från australien, som L och jag träffade i Thailand, till Madrid med sin pojkvän. Vi ska ut o äta och fira mitt nya jobb. Var på en intervju igår och idag ringde de tillbaka. Jag börjar på måndag. Så kul!

I morgon ska jag fixa socialförsäkringsnummer och öppna bankkonto. Ljuvligt.

Men innan vi gör någonting mer måste vi lokalisera deras bagage. Bussen åkte iväg med alla deras saker när de var på toa. Men det är lugnt, min D is on it!

Samma sak hände faktiskt mig en gång när jag skulle åka ner till Kalmar. Var o köpte en varmkorv och när jag kom ut var jag helt plötsligt ensam i Oskarshamn. Swebus fick tag i chauffören som stannade och jag kom efter i taxi. Sen tvingade busschuffören mig att betala halva taxin, när det var han som 1, åkt för tidigt och 2, inte kollat att alla var med. Men det som gjorde mig mest arg var alla gråa trista loosers som satt där och märkte att det var tomt på sätet där min jacka och väska låg och ändå inte sa något. Är det svenskt eller vad?

Tips till Anna och alla er andra

Igår fick jag ett jättetrevligt mail av Anna som planerar en överraskningsresa till Madrid för sin kille som fyller 30. Roligt intiativ!

Anna är på jakt efter mysiga ställen "långt från drottninggatan" och jag håller med, att undvika de klassiska turistfällorna när man är på en weekendresa är en konst.

Här kommer därför mina bästa tips för den som vill bespara sig flottig paella och kärlekslös sangria, självklart är de skräddarsydda för dig Anna:

Los noes
Undvik Gran Vía, Puerta del Sol, Plaza mayor och Plaza Santa Ana när det gäller mat. Dessa ställen ser man bäst strosande och torgen är perfekta för en förmiddagskaffe eller något kallt på eftermiddagen. Bered dig på att servicen är usel eller värre ändå.







La carne excelente
La vaca argentina (som jag tipsat om förut) är grymma på kött. Jag har besökt ett par av deras ställen och de är väldigt coolt inredda. Den enda jag har hört ska vara mindre trevlig och trång (även om maten fortfarande är bra) är den som ligger i La Latina. Beställ solomillo (oxfilé) och fråga efter chimichurri, en chilikryddad olja som är fantastisk att hälla på köttet. Deras pimientos guernica (grillad småpaprika) är gott till.

Tapas
När det gäller tapas är jag ett stort fan av moderna kök som tar lite nya grepp på de gamla bläckfiskringarna och pommesen. Ett favoritställe heter Lateral. De har flera restauranger i Madrid, varav en ligger på calle Fuencarrall 45 i Chueca och en på calle Velázquez 57 i Salamanca. Laxrullarna här är fantastiska.


Ett område som annars är bra för tapas är Huertas, en bargata som ligger bakom Plaza Santa Ana. En liten turistvarning utfärdas här under sommaren, då det finns gott om amerikanska utbytesstudenter, men resten av året är ok. Här kan man gå från ställe till ställe och hitta allt från klassiska tapas till mer moderna varianter.

Några exempel: Superspanska tapasbaren Cervecería Cervantes (Calle de Cervantes 38)är perfekt för ett mellanmål efter ett besök på Pradon eller Reina Sofia (prova deras toast med räkor och vitlök). En hel middag i Galicisk mattradition får man på rustika Maceiras (calle de las Huertas 66), där vinet dricks ur porslinsskålar i nordspansk anda (se bild). Efteråt sitter en Mojito på en av mina absoluta favoritbarer Viva Madrid (Manuel Gonzalez y Fernandez 7), fint. Här finns också underbara jazz och bluesklubben Populart (Huertas 22), med levande musik i stort sett varje kväll.

Boka bord
Tapasbarer behöver man inte boka bord på, många gånger tar de inte ens emot beställningar men har en väntelista som man man skriva upp sig på när man kommer. Om man kommer kring tio (de flesta restauranger öppnar kring 21.30) brukar det ta ungefär 20 minuter att få bord, det lönar sig att ligga på. Mindre barer i Huertas tar varken beställningar eller har lista, finns det inga bord äter man stående helt enkelt.

Under helgerna brukar vi alltid boka bord för att vara på den säkra sidan, men under veckorna kan det gå bra ändå. Det finns en ny kategori restauranger som blivit väldigt populära. De är snyggt inredda, har låga priser och tar inte emot bordbeställningar, i stället köar folk utanför innan de öppnar. Ett sådant ställe värt ett besök är Bazaar i Chueca (calle Libertad 21).

Det nyaste i chueca
Här öppnas nya restauranger varje vecka. De är trendigt inredda och håller ofta en lägre prisnivå än i Salamanca till exempel. Hit kommer mycket lite turister, framförallt under vinterhalvåret. Ett hett tips är La Kitchen (calle Prim 5)

Romántico
På el Rincón de Goya (Calle Lagasca 48) i Salamanca får man vällagad mat på fina råvaror i en romantisk miljö. Levande piano vissa kvällar.

A por copas
Ett populärt barområde är La Latina, som tillhör den gamla delen av Madrid och börjar precis bortanför Plaza Mayor. Längs cava alta och cava baja och deras sidogator finns både restauranger och barer. Jag gillar framförallt vinbarerna med hundratals flaskor på väggen där man kan köpa i stort sätt vilket vin som helst per glas. La latina lockar en och anna turist men de flesta som går ut här är ändå spanjorer.

Betydligt flådigare är det på Madrids enda skybar. Den ligger visserligen bara på sjätte våningen, men atmosfären är riktigt häftig ändå. Menyerna här ligger mellan läskiga 120 och 200 euro per person, men en drink kan man kosta på sig. Baren ligger längst upp i Hotel Urban (Carrera San Jerónimo 34) och det verkar inte som att turisterna har hittat hit ännu.

Un café, por favor
Minsta hål i väggen serverar bra kaffe. Beställer du bara en café får du en espresso. En cortado är en espresso med en liten skvätt mjölk och en café con leche är en liten latte.

Hoppas att du får nytta av mina tips Anna, och att ni får en fin helg i min favoritstad.

Fortsätt gärna ställa frågor så ska jag svara så bra jag kan.

Ikea går hem

Ikea är stort här. Det tredje komplexet i Madrid har precis öppnat och det som ligger norr om stan är det mest lönsamma ikeat i världen.

Det är så kul att se spanjorerna gå omkring med sina små anteckningsblock där de skrivit upp vad de ska köpa och vilka mått de har hemma. Så väldigt svenskt beteende, så totalt ospanskt.

När jag var och handlade lite saker förra veckan fick man uppge sitt postnummer i kassan. De håller på och registrerar vilka människor som åker till vilket ikea. Reklamen som går för det tredje varuhuset i Madrid är ganska rolig. Den anspelar på att man måste vara trogen ett varuhus. Zonerna delas upp efter stadskartan och sen får man inte gifta sig över gränserna etc.

En annan reklamfilm som går hem nu heter "Välkommen till den självständiga republiken av ditt hem". Jag gillar den skarpt.



Andra bloggar om: IKEA, svenskt, reklamfilm

Jag på papper

I somras började jag skriva för ett månadsmagasin som heter European Vibe. Nu har de första två artiklarna publicerats. Tidningen är ett gratismagasin som distribueras i Madrid, men artiklarna finns också att läsa på webben. Närmare bestämt här och här.

Det är alltid kul att läsa en text som man själv jobbat med i tryck. Dessutom är det första gången jag är publicerad på engelska, vilket gör mig lite extra stolt :)

Apropå immigration

Hittade precis den här på spanska nätverket i facebook. Som jag skrev tidigare är man väl inte helt nöjd med alla nya medborgare. Däremot är det senaste inlägget i debatten att det förmodligen blir invandrargenerationen som kommer hålla uppe pensionssystemet i framtiden, när den spanska barnlöshetens effekter kickar in.

INFORME ESTATISTICO

SONDEO de la población española.
Pregunta : Piensa Ud. que hay demasiado extranjeros en España ?

Respuesta

20%: SI
10%: NO
70%: معهد الأمن العالمي بواشنطن.

På svenska: Opinionsundersökning hos den spanska befolkningen.
Fråga: Anser Ni att det finns för många utlänningar i Spanien?

På dejt med faunen

Jag vet att hösten och rusket smyger sig på hemma i Sverige nu, därför tänkte jag passa på att tipsa om en av de bästa filmen jag sett. Den råkar också vara spansk, eller en samproduktion mellan spanien, USA och Mexiko. Spansk story och inspelning, mexikansk regissör (Guillermo del Toro) och amerikanska stålars.

El laberinto del fauno (Pans laburint är den svenska titeln) utspelar sig i slutet av spanska inbördeskriget, och binder ihop fantasier med verklighet på ett skickligt sätt. Den är bitvis riktigt otäck och ångestframkallande, men o så vacker i all sin hemskhet. Det jag gillar bäst är att den är på spanska och att man undviker hollywoodslutet, trots de amerikanska finansieärerna.

En kul detalj

är att alla spanjorer, män som kvinnor, går barfota i skorna på sommaren.

Barfota i sandaler är väl normalt, gränsen går någonstans vid seglarskor tycker jag. Men när man ser kontorskillar, med slips, kostym och portfölj, sitta och vädra sina håriga vrister på lunchen, då har det gått för långt.

Vad tycker ni?

Skatta i spanien

Nu har jag tagit det första steget till att bli spanjor, i morse ringde jag till sekretariatet för immigration och beställde tid för att få ett NIE-nummer (det närmsta ett personnummer man kan komma som utlänning).

Förut var man tvungen att stå i kö i timtals för att få registrera sig, men eftersom invandringen från EU bara ökar och ökar har man nu vissa priviligerier som svensk. Man ringer och beställer tid. Sen när det är dax för mötet är det bara att gå förbi kön. Detta verkar gälla för de flesta nationaliteter, utom rumäner och bulgarer, som får fortsätta köa. (España är väl inte helt nöjd med EUs öppna gränser, däremot är man sjukt nöjd med jordbruksstödet)

Med ett NIE nummer betalar man spansk skatt, det vill säga ungefär 20 %. Den som jobbar registrerad på sitt pass betalar hutlösa 25, har jag blivit upplyst om.

Numret krävs också för att kunna öppna ett bankkonto och underättar när man ska skaffa ett socialförsäkringsnummer.

Bad night

Kände oss som ett gammalt surt par i natt. Grannarna hade fest och vi väcktes när de var påväg ut vi halv fyra på natten. Jag har inget emot att folk har fest. Tycker snarare det är skönt att man inte bor i ett hus med en massa panchisar och trötta regler, men hur man än vänder och vrider på det är det inte ok att ha en så högljudd fest mitt i veckan.

Idag är det fullt upp. Stötte dessutom ihop med en gammal klasskompis från tyskland som är här i en vecka. Vi har inte setts sen i februari så jag ska försöka träffa henne en stund på sena eftermiddagen. Ikväll blir det en favorit i repris: Sushi och vitt på terass.

Som i Montmartre

Det var inget annat en några frasiga strån, som pulveriserades när man rörde vid dem, kvar av mina odlingar när jag kom tillbaka till Madrid. Men nu, efter två buxbomar (Yes Jesper, att leta lönar sig) och lite krysantemum, har jag en balkong i klass med självaste Amelie.

Nu ska jag bara lära mig hur man skulpterar buxbom. D sa något om en elefant och en ekorre, men efter att ha sett The Shining tror jag att jag nöjer mig med ett par simpla bollar.

Encierro i Sanse

Såg världens kortste tjurrusning igår. Hann knappt fånga de svarta fläckarna som sprang förbi. Helt odramatiskt och oblodigt, som tur var.

Efter morgonnöjet gick jag till starbucks och hängde i två timmar tills IKEA öppnade. Tre timmar senare skulle jag hem med mina fyra stora kassar. Diskussionen, som engagerade hela bussen, om hur jag enklast skulle ta mig in till Madrid, var bra mycket mer dramatisk än encierron. Man kan inte annat än älska alla snälla spanska tanter.

Att se eller inte se

Den här veckan är det encierrofestival i Alcobendas/San Sebastián de los reyes utanför Madrid. I Sverige är det mer känt som tjurrusning, och mest känd är väl den som inleder los San Fermines i Pamplona i juli.

Några tjurar springer i panik på hala kullerstenar och en och annan full amerikan brukar bli stångad. I helgen dog till och med en man vid festivalen i Zamora.

Och ändå planerar vi att åka ut till Alcobendas tidigt en morgon. Jag vet att jag inte kommer gilla det, för jag har ju sett spektaklet på TV flera gånger, men det är något speciellt med spanska folkfester.

Hemligheten är att de är så underbart, ärligt, rustikt spanska, vilket får medeltidsveckan på Gotland att se ut som ett töntigt maskeradjippo.

Alcobendas ligger drygt en mil från Madrid. Ta nybyggda metrolinjen 10 eller Cercanías C1.

1001

Har tusen och en saker att ta tag i idag känns det som. Har en förmåga att skjuta upp saker från fredag eftermiddag till måndag morgon ;)

Som tur är pågår det ingen bergsprängning utanför fönstret idag, men jag har ingen ro att sitta still. Ska se om en kopp te hjälper.

Den som gillar te borde förresten ta omvägen förbi fantastiska butiken Amaté (bara namnet) på calle Vallehermoso 100 (Metro: Alonso Martinez). Där tycker man att te varken är en planta eller en dryck, utan en filosofi. Riktigt så frälst är väl inte jag, men jag tycker ändå ni ska pallra er dit.



Dessutom har man "Upptäck de 1001 fördelarna med te" som slogan. Vad kunde passa bättre idag?

Bild från Twinings