På Ds spanskalärares inrådan såg vi en alldeles hemsk film igår, som jag inte kan sluta tänka på. Salvador handlar om den sista personen som avrättades under Francos diktatur, och ironiskt nog så fick han sitt straff kort innan Franco avled och alla krigsfångar släpptes fria. Salvador Puig Antich dömdes till döden genom garrotering för att ha skjutit ihjäl en polisman, efter att först själv ha blivit skjuten med nio skott.Jag är tveksam till om jag sett en film så fylld av smärta förut. Tanken att det går omkring folk på gatorna här, som långsamt dragit in en tjock skruv i någons nacke, och inte blivit straffad för det, är så obehaglig att jag inte riktigt vågar släppa fram den. Undrar hur alla som blev utsatta för förtrycket orkade förlåta, eller har de gjort det?
Det bör kanske nämnas att historien är väldigt omtvistad i Spainen. Många tycker att Salavdor framställs som en hollywoodhjälte och att hela storyn är förskönad. Men vare sig det stämmer eller ej så mördades och torterades en massa människor på bestialiska sätt på grund av sina åsikter, de dömdes i förutbestämda rättegångar och människorna som begick de egentliga brotten har än idag inte straffats. Det är de tankarna som blir kvar i huvudet när man ser Salvador, fakta som inga hollywoodtrix i världen kan försköna.
Bilden på riktiga Salvador kommer från Canzoni contra la guerra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar