Jag avskyr att handla mat här och drar mig in i det sista för att göra det. Man kan aldrig planera någon maträtt eftersom det är omöjligt att räkna ut vilka råvaror som kommer finnas. Kön ska vi inte ens tala om. Här snackar vi minst en timme, jag överväger inte ens att handla utan min Ipod.Igår hade jag lassat ner en massa gott och nyttigt i korgen. Hade varit ursugen på mandariner hela dagen, och eftersom jag i stort sett inte kan äta något gott nu när jag inte äter gluten längre, så är mandariner bokstavligen mitt guld. Och vad händer. Mandarinjävlarna åker ner i någon annans matkasse och jag märker inget förrän jag kommer hem. (Självklart står de med på kvittot och jag har alltså pröjsat för dem)
Nu kommer vi till biten som gör mig lite rädd. Att jag kan ha kasst närminne när jag är trött är jag väl medveten om. Men att jag nästan börjar gråta bara för att jag har glömt några små mandariner i affären, det är läskigt. Alla vet att jag är blödig men det är inte ok att gråta över spilld frukt. Panikringde D och pressade honom att stanna för att handla mandariner på hemvägen.
En timme senare kommer han hem. Utan mandariner. Det var tydligen för lång kö.
Idag hade de erbjudande på fruktaffären på vårt lilla torg. 2 kilo för 2 euro. Jag ser det som ett tecken från gud :)
1 kommentar:
Älskar dina mat-handlar anekdoter... :-) Den här var lika bra som den med smöret.
Puss
Skicka en kommentar