
Det är väl inte heller så konstigt att de är rädda. Tänk bara att vara omringad av några tusen skrikande och klappande människor, som dessutom bränner av blixt efter blixt. Herregud, jag skulle gömma mig i min egen armhåla. Synd att de inte förstår att vi apploderar med värme.

Det var grymt svårt att fotografera. Vi satt allra längst fram och jag lyckades knäppa en enda bild med lite tillstymmelse till skärpa. Voila! På den lilla bilden försöker jag fånga en häst mitt i jämfotahoppet. Det är den vita suddiga fläcken som svävar över makren som är hästen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar