Efter fyra urtrista dagar i sängen har jag konstaterat att det är den spanska febern som satt klorna i mig. Och jag har inget att sätta emot, utan är fullständigt chanslös. Ush! Det blir inte bättre av att tidningarna skriver om influensan, el gripe, som verkar ha drabbat stan. Folk hostar och snorar överallt. Jag blev säkert smittad på metron, där man sällan har mer än 10 cm private-space.
Igår hade jag slutprov i spansk grammatik och kulturhistoria på universitetet. Nu väntar två månaders frilansande, jobbsökande och förhoppningsvis lite glassande också. Vi har redan börjat öva på det:
- Lördagsfrukost: nybakade croissanter(hm, stavning) och chokladnapolitanas...
-Lördagsnöje- vitt vin, café cortado (eller möjligen en liten caña) på en solig uteservering. Solbrillor, korsord och trottoarspaning. (har dock redan börjat märka av det fanskap jag förutsedde redan i november, när ryanair öppnade två flighter hit från sverige= Svenskar överallt. Mardrömmen är att det blir som Barcelona, hua!)
I tisdags fick jag en fantastisk blombukett med enorma vita liljor, nu luktar det sött i hela lägenheten. Till och med jag känner det, med min igenproppade näsa. Vi hade bestämt att skjuta på vårt firande (3,5 år tillsammans) till senare i vår, så jag blev jätteöverraskad och lite mindre krasslig för en stund.
Nu ska jag ta mig en apelsin och lyssna på p3 dokumentären om Fermenta.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar