fredag 16 februari 2007

Branvarnaren, min räddning

Sitter framför laptopen vid köksbordet och lyssnar på trafken utanför. Efter att ha rusat fram till baklongen med hjärtat i halgropen en massa gånger har jag nu förstått att vi nog har en brandstation gansk nära, och att kurvan vid vårt hus är besvärlig att ta sig igenom med stora brandbilar. Varje gång det är utryckning i området stannar nämligen brandbilarna rakt utanför vårt port. Jag blir lika rädd varje gång, vilket är minst en gång om dagen.

För några veckor sen fick jag nog och köpte en brandvarnare. Vårt hus är från 1870 och trappen är av trä, det finns inga bradstegar så jag lägger all min förtröstan till den lilla vita plastbiten. Snacka om svenskt säkerhetstänkande. Eftersom vi inte har någon borrmaskin kunde vi inte sätta upp den i taket, så nu ligger den uppepå en garderob i hallen mellan köket och sovrummet. Det hade förmodligen varit bättre att ha den i hallen utanför vår dörr så att den täcker grannlägenheten också, tro inte att det är helt vanligt med brandvarnare här.

Som tur är har vi i alla fall inte gasledningar i huset. Då hade jag väl legat och lyssnat efter läckor och inte kunnat sova. Att brinna inne har alltid varit min värsta mardröm.

Facklan på bilden sitter på väggen inne i den Basilika där Franco ligger begravd. Kyrkan är byggd inne i ett berg utanför staden Escorial. Otroligt obehaglig plats.

Inga kommentarer: