Spelade ett slags-lära känna varandra och tvinga varandra att avslöja personliga saker-spel på konversationsklassen idag. Jag var i grupp med tre kineser, en korean och en brasilianska. Det är så himla spännande hur saker och ting fungerar i Kina tycker jag. Visst kände jag till deras barnbegränsnings-lagar, men inte trodde jag att de var så stränga.
Enligt tjejerna i min grupp får man bara skaffa ett barn om man kommer från en familj där det fanns två eller fler barn. Om två ensambarn gifter sig som vuxna får de dispans och kan skaffa två barn. Den som skaffar fler barn än lagen godkänner frå betala höga böter.
En tjej berättade att barnafödanet började begränsas redan för 30 år sen, och har fått följden att i stort sett alla kineser är ensambarn idag. För mig är det en helt absurd tanke att inte tillåtas rätten att ha syskon. Det finns ju inga människor på jorden som man har mer gemensamt med än sina syskon. (i utgångsläget alltså)
När jag tänker efter har jag har nog inte träffat något ensambarn som inte velat ha en syster eller bror, och inget syskon som önskar att han eller hon var ensambarn. Syskon är helt enkelt något man behöver, vare sig de gynnar samhällsekonomin eller ej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar