Compadre

Nej, det är inte en bäbis vi skaffat, de är heller ingen ny inneboende, som just spenderat natten hängandes på utsidan av år sovrumsdörr. Det är bara en pata negra.

Sen att den är större än vårt kök väcker en hel del andra frågor. Hur stora grisar det finns, till exempel. D berättade att de väger 150 kilo vid slakt, kommer från en svart sorts gris och föds upp på ekollon. Det enda jag kunde tänka på var "titta inte på klöven", jo för den sitter kvar. Aldrig torodde jag, i min äcklade fashination över de grisfötter som Pippis pappa beställer i sjörövarfängelset på de sju haven, att det skulle finnas en sådan klöv i mitt hem.

Tack för konstitutionen

Idag är det nationell helgdag, men som vanligt så jobbar jag de spanska röda dagarna.

Fast det är något speciellt med att åka till jobbet sådana här mornar. Nu vid frukostbordet hör jag fortfarande folk som stojar på gatan; det är obligatoriskt att gå ut dagen före en festivo. På tunnelbanan sitter bakisfolk och försöker låta bli att somna. Har man tur hamnar man i samma vagn som ett fjortigäng om snackar om nattens bravader.

På lunchen måste man äta greasy chineese, eftersom alla andra restauranger är stängda.

Efter jobbet kan man varken gå på stan eller träna, så det finns tid över för en gångs skull!

Och allt detta på grund av att den spanska konstitutionen röstades igenom den sjätte december 1978.

Nu ska jag gå ut i den lila morgonen (vid ett visst klockslag så är den verkligen lila) och njuta av hur tyst det är där alla bilar brummar i vanliga fall.

Cortylandia

varje år byggs Cortylandia upp på baksidan av Corte Inglés vid Puerta del Sol. En barnteater av mekaniska dockor och inspelade röster som kör igång på vissa klockslag.

Det är jultradition att kolla in årtes föreställning, och även om vi är långt över målgruppen njuter jag lika mycket som småbarnen över att stå och sjunga med i en av världens mest tacky låtar. Lyssna slälva så får ni se.

Hälp på traven

Det blir inte mycket till julstämning här om man inte hjälper till på traven. Därför hänger det stora röda kulor i våra fönster, och igårkväll värmde vi upp hela lägenheten med alla ljus som var tända.

Jag älskar verkligen julbelysningen här. Speciellt längs Castellana. Det är värt att hoppa av metron ett par stationer tidigare, sätta på bästa jullåten i ipoden och njuta hela vägen hem.