Pannkakor och the Sounds

Ibland har man bara sån tur. Igår sa jag till D att jag länktade efter att gå på konsert, det är alldeles för länge sen jag såg något live och jag får nästan alltid ett urskönt glädjerus efteråt. Så vad händer?

Jo idag upptäcker jag att the Sounds ska spela här på fredag! På en stor brittpopklubb inte allför långt bort. Dessutom är hela kvällen gratis! (och kan ge lite intressanta idéer till en text jag håller på med)

Annars har det varit en ganska långtråkig onsdag, med två undantag: Fick prata med båda mina bröder på förmiddagen och med bästa vännen Linnea på eftermiddagen. Alltid rå roligt att höra vad de gör just nu, vad som hänt hemma.

I morgon ska jag verkligen ta mig i kragen och få den där artikeln ur samvetet. Att jobba hemma är det bästa och det värsta jag vet. Underbart när man får rätt stämning och kan gå omkring och prata ur sig texten i lägenheten. Hemskt när den inte vill komma fram och man upptäcker att tillbringat fyra timmar på slösurfande. Sånt händer aldrig när man går till en arbetsplats. Där jobbar man. Hemma är man ledig.

Om jag lyckas jobba bra i morgon har jag i alla fall lovat mig själv ett biobesök på efteriddagen. Funderar på att se Woody Allens Scoop, fast det känns som att den har gått evigheter på bio. Bode gå att hyra snart.

Nej, nu blir det pannkansstekning för hela slanten.

Så välkommen så

kände jag mig när vi klev in i lägenheten efter en vecka hemma i Nyköping. För första gången i livet hade jag faktiskt hunnit med den inplanerade städningen innan det var dags att springa till flyget, och gud vad skönt det var att komma hem.

Nu är det första januari, en dag som har tillbringats i soffan framför snapphanarna på svt.se och framför spisen, där jag lärt mig koka kaffe i den nya mockabryggaren. Och så har jag börjat blogga.

Nej, det är inget nyårslöfte, inte alls. Snarare den där känslan av nya friska tag (väldigt svenskt uttryck) som gripit tag i mig. Bloggen har varit påtänkt i ungefär ett år, det vill säga sedan jag började läsa andras bloggar. Sedan dess har jag funderat på vad jag själv skulle kunna skriva om, och det har varit svårt.

Första tanken var att skriva om mode, eftersom kläddesign är min otvivelaktigt största passion. Men det finns redan för många modebloggar, några bra och många rent ut sagt usla. Dessutom lever jag efter filosofin att behålla mina intressen som just intressen. Den dagen jag börjar jobba med kläder för brödföda är jag övertygad om att det där guldkantade kommer att flagna.

Andra ideer då? Jodå, jag har berört det mesta. Fotografi, resor, journalistik, vardag, musik. Allt för att hitta svaret på: Vad är jag intresserad av, vad orkar jag skriva om utan att tröttna?

Jag är van vid att skriva varje dag, men också van vid att matas med nya intressanta saker att rota i och skriva om. Här på bloggen får jag tvärtom fånga födan själv. Kul.

För tre månader sedan flyttade jag till Madrid. Jag hoppades att jag skulle trivas, och det har jag faktiskt gjort. (Brukar ha en rättså lång inkörningsperiod efter att jag byter stad och liv, men här har det inte behövts)

Här rymmer livet en mix av ständiga grammatikbattles, jobb som nöjes/kulturjournalist, blondinhån på gatan, svettiga morgonmetron, fantastisk shopping, gastronomi och inte minst ett förhållande som måste matas. Jag hoppas det räcker för att fylla min blogg och göra den intressant. Annars får ni vara så vänliga och säga till så ska jag klura ut något bättre.